Det latinska namnet på aubergine betyder det galna äpplet, och länge hade man aubergine bara som prydnadsväxt i Europa. Annat var det i mellanöstern, där den länge varit, och är, en mycket populär grönsak.
Blomkålshuvudet är en outvecklad blomställning, liksom broccoli, vilket den också är framförädlad
från. Den innehåller C-vitamin, B-vitamin samt mineralämnen.
Broccoli hör till de nyttigaste grönsakerna. Den innehåller mycket järn och antioxidanter.
Broccolo är som en broccoliplanta med blomkålshuvuden som växer som en ljusgrön spiralform, där smaken överträffar de båda.
Brysselkålen har mycket små huvuden som växer på en meterhög stam. Den är rik på både C- och A-vitamin.
Brytbönor är det svenska namnet på Hericots verts. De är gröna till färgen och man skördar och äter hela baljan.
Chili härstammar från Sydamerika och har sedan spritt sig världen över av upptäcktsresande.
Dill växer vild i stora delar av Asien och i södra Europa och har används både som krydda och medicinalväxt mot magproblem och sömnlöshet.
Man använde fänkål som krydda redan under forntiden. Långt senare började man använda den som grönsak och då kallas den ofta knölfänkål.
Den mineralrika gräslöken har odlats i Kina över tusen år och i Europa sedan medeltiden.
Den fiberrika, mineral – och vitaminrika grönkålen har de senaste åren blivit en väldigt populär
bladgrönsak, just för att den är så nyttig.
Gurka är en ettårig klängväxt med ursprung i Indien, där växer den vild vid foten av Himalaya.
Jordärtskocka är en släkting till solrosen och på sensommaren blommar vissa sorter med gula små solrosliknande blommor på 2-meterhöga stjälkar. Det är dock under jord man hittar jordärtskockan som är en knotig knöl.
Den C-vitaminrika jordgubben är en hybrid av olika sorters smultron och odlades fram på 1740-talet. Den innehåller faktiskt mer C-vitamin än apelsin.
Kalrabbi är C-vitaminrik och har en mild kålsmak. Fruktköttet är saftigt och knaprigt. Det finns flera färgvarianter, ljusgrön, purpur och rosa.
Kålroten innehåller mest C-vitamin av alla rotfrukter och är även väldigt rik på andra näringsämnen.
Redan under medeltiden var lök en av de vanligaste grödorna som odlades. Det på grund av sina fina egenskaper som mat men också som läkeväxt.
Majrovan har varit en oerhört viktig gröda här i norden, också en av de tidigaste. Under medeltiden fick man till och med böter om man inte odlade rovor.
Majsens ursprung är Sydamerika, de äldsta fynden är från Mexiko och är 5000 år gamla.
Mangold är en bladgrönsak som påminner om spenat vilket också är en släkting, liksom rödbetan. Det är en nyttig grönsak och den innehåller mycket järn, kalium, B-karoten och C-vitamin.
Moroten kommer från början från Afghanistan och var då kraftig purpur till färgen.
Nyzeeländsk spenat är inte alls släkt med spenat, men kan användas på samma vis.
Palmkål/Svartkål är en hybrid mellan grönkål och savoykål och är den grönkål som har högst innehåll av A-vitamin och har funnits i handeln sedan 1800-talet.
Palsternacka påminner om morot men är vit och har en sötaktig karakteristisk smak. Den innehåller mycket fiber, C-vitamin, fosfor och kalium.
Det finns flera olika sorter paprika med olika färger. Gemensamt är att de omogna frukterna först är gröna och byter vid mognar färg mot röd, gul, brun eller orange. Paprika innehåller stora mängder C-vitamin och A-vitamin.
Persilja är en riktigt gammal och uppskattad kulturväxt och kommer från början från södra Europa.
Polkabeta är en variant av rödbeta som är vit- och rödrandig liksom en polkagris.
Potatisen kommer från norra Sydamerika där den odlats i flera tusen år. Till Europa kom den på 1500-talet med spanjorerna som tog med den hem i sina upptäckarresor från Amerika.
I årtusenden har man odlat och ätit purjolök. Man anser att den är uppkommen från vildpurjon, kajpar.
Purpurbönan är en god, lila, slank böna som påminner om brytbönan.
Purpurkål är en djup lila variant av grönkål och brukar vara mycket vacker. Dessutom är den full av vitaminer, mineraler och fibrer.
Rabarber är en flerårig härdig växt och kommer ursprungligen från södra Sibirien. I Europa har den odlats i alla fall sedan 1600-talet.
Man anser att rättika är en av de äldsta kulturväxterna vi har och man tror att ursprunget är från medelhavsområdet.
Den mineralrika rödbetan anses har uppkommit på 200-talet i Italien.
Rödkålen som är nära släkting till vitkålen har också funnits i odling lika länge. Den spreds i Europa under 1500-talet, till att börja med av Julius Caesar på sina härjningståg.
Rotpersilja är en släkting till den vanliga bladpersiljan och bladen smakar också mycket lika. Dock är det roten man vanligen äter, som blir godare ju större och mer uppsvälld den blir.
Salladskål, eller kinesisk kål, är en kålsort som är krispig med gröna buckliga blad och vita mittnerver och passar att äta just som sallad.
Salladslöken kommer ursprungligen från Mongoliet och Sibirien, där den fortfarande används och är
lika vanlig som den gula löken är vanlig i Sverige.
Sallat har odlats under väldigt lång tid, man tror den selekterats fram från taggsallat, ett sorts ogräs. Grekerna och sedan romarna odlade sallat, de sistnämnda spred den vidare ut i Europa.
Savoykål liknar vitkål men har krusiga gröna ytterblad. Den uppkom från Savoyen i sydöstra Frankrike under medeltiden.
Skärböna har en plattare och bredare form än till exempel brytbönan och har en mer intensiv smak.
Småblad kallar vi olika sallats- och bladkålsorter som vi odlar för att skörda när de fortfarande är väldigt små.
Sockerärt omnämnes första gången under 1500-talet men troligen har den odlats i Kina, enligt legenden i 5000 år.
Spenat är mycket vitamin- och mineralrik. Den toppar ofta listor som våra mest nyttiga grönsaker.
Spetskål är en form av tidig vitkål som började komma i början av 1700-talet. Det som skiljer kålsorterna åt är spetskålens spetsiga form på
kålhuvudet och den något mildare smaken.
Squash kommer från samma familj som gurkan och härstammar från Mellanamerika. Där har man i 9000 år odlat squash vilket var en av indianernas vanligaste basföda tillsammans med bönor och majs.
Svartrot är en långsmal rot med svart skal och vitt kött. Den är rik på järn och kalium.
Tomaten har sitt ursprung från Sydamerika och där växer fortfarande den vilda sorten, en slingrande och rankande planta med små hårda frukter. Det var aztekerna som sedan utvecklade dessa till att bli mer som de smakliga frukterna vi är vana vid.
Det är egentligen bara färgen som skiljer vaxbönan mot brytbönan.
Det var Julius Caesar som först förde vitkålen till Europa där den snabbt sen spred sig. Vitkålen har varit en viktig gröda, särskilt för de mindre välbeställda. Surkålen man gjorde av vitkålen har troligen hjälpt många undan från svält och bristsjukdomar.