Purpurbönan är en god, lila, slank böna som påminner om brytbönan.

Efter kokning övergår den lila färgen till mörkt grön. Man äter hela baljan.

Bönornas ursprung är Sydamerika, de äldsta fynden kommer från Mexiko från 7000-4300 f Kr. Indianerna odlade både höga och låga bönsorter. Till Europa kom bönorna på 1500-talet, då som en hög och klättrande prydnadsväxt. Först på 1800-talet kunde man finna de lågväxande bönorna även här. De vanligaste färgerna var då gröna och purpurfläckiga. Samlingsnamn för de bönor man odlar är trädgårdsböna, där de sendan delas upp i höga - störbönor och låga - buskbönor. Dessa delas sedan upp i grupperna bryt-, vax-, skär-, sprit- och kokböna. De två sista odlas oftast till mogna, torkade bönor för lagring. Alla dessa olika grupperingar säger något om tillagningen och har lite olika färger. För varje bönsort vi odlar på Torfolk & Vänner, se under respektive namn.

Bönor som är en baljväxt är liksom de andra kvävefixerande. Det innebär att växten kan tillgodogöra sig kvävet ur luften genom att den lever i symbios med kvävesamlande organismer i jorden. Detta gör att växten inte behöver en näringsrik jord att växa i - istället tillför den jorden näring.